De första cyklarna utvecklades under tidigt 1800-tal, men var i princip uteslutande ämnade för män. De tidigare cyklarna var kända som “benskakare” och marknadsfördes som ett macho tillbehör. Faktum är att cykeln ansågs vara maskulin ända fram till 1890-talet, och detta hade flera anledningar – en av dessa var det faktum att man inte kunde sitta på sidan av sadeln, vilket kvinnor på den här tiden gjorde i hästsadeln. Den första cykeln var alltså inte en damcykel, utan cyklar framtagna för kvinnor är snarare ett modernt påfund.

Kvinnor som cyklades sågs som ett sexuellt hot

Cykling ansågs inte bara vara ett sätt för kvinnor att kunna röra sig fritt, utan cykeln spelade även en stor roll i kvinnornas sexuella frigörelse. Vissa människor trodde nämligen att om kvinnor cyklade omkring, skulle de plötsligt börja få orgasmer överallt (vilket på den här tiden förstås ansågs vara någonting negativt). Därför var det inte heller aktuellt för cykeltillverkare att ta fram någon särskild damcykel.

Alla sexister på 1800-talet var dock inte upprörda över tanken på att kvinnor skulle vara ute och träna. I en tidning rekommenderade några tänkare att en fördel med cykling vore att kvinnor skulle bli bättre lämpade mödrar. Kvinnor som bad om sin läkares godkännande att cykla riskerade dock även att informeras om att cyklingen kunde skaka om deras inälvor och göra dem mottagliga för allt från gikt till tuberkulos. Det fick även veta att de kunde drabbas av “cykelansikte”, vilket skulle förstöra deras skönhet, samt att de kunde bli hjulbenta av alltför mycket trampande på pedalerna. Trots detta fortsatte kvinnor att cykla.

Även om produktionen av världens första damcykel lät vänta på sig, rapporterade New York Times på 1890-talet att kvinnor i Paris snabbt kom in i cyklingen och hade anammat en särskild cykeldräkt, men att endast en kvinna hade vågat bära mamelucker medan hon cyklade i Newport (någonting hon endast gjorde på kvällstid). Dessa cyklande kvinnor ses idag som exempel på den nya kvinnan – en kvinna som inte nödvändigtvis ville föda barn, bli berövad möjligheterna till en karriär och sakna en politisk röst. Föga visste de att man i framtiden skulle ta fram en särskild damcykel för kvinnor!

Det kan vara en förvirrande process att köpa en racercykel, inte minst som kvinna då man dessutom måste sätta sig in i skillnaderna mellan de könsspecifika varianterna av cyklarna. Vad är det då som definierar en damcykel och behöver du en sådan? Här går vi igenom de stora skillnaderna mellan bra damcyklar och andra cyklar. Förhoppningen är att du ska få kött på benen nog att avgöra vilken typ av cykel du verkligen behöver.

Vad skiljer damcyklar från andra typer av cyklar?

Ramen på damcyklar är anpassade för kvinnors genomsnittligt kortare längd. Kvinnor har generellt sett kortare överkropp och längre ben än män, vilket gör att en damcykels ram ofta skiljer sig åt från de ramar som sitter på unisexcyklar. Dessa skillnader inkluderar bland annat ett kortare överrör. Överröret är ofta lite sluttande och har en annan vinkel, vilket gör det enklare för den genomsnittliga kvinnan att ställa sig över cykeln.

Eftersom kvinnor vanligtvis har bredare sittben är damsadlar ofta bredare, vilket ger en större kontaktyta för sittbenen och en bredare form för de bredare höfterna. En annan del av cykeln som skiljer sig åt mellan dammodeller och unisexmodeller är styret. Damcyklar har generellt sett ett smalare styre som inte är lika nedsänkt. Anledningen till detta är att det ska passa den smalare axelbredden och den kortare överkroppen. Även vevarmarnas längd och växlingen anpassas ofta efter kvinnokroppen.

Behöver jag en damcykel?

För att sammanfatta det hela är det inte säkert att du behöver en damcykel. Den främsta fördelen med damcyklar är att du utan att göra några justeringar får en cykel som sannolikt ger dig en mer behaglig upplevelse. Det förutsätter dock att du passar in i den något stereotypa bild av kvinnor som tillverkarna utgår ifrån när de tar fram sina damcyklar. Alla cyklar kan visserligen justeras och anpassas till den grad att de passar dig. Problemet med detta är att ju mer du förändrar cykeln, desto mer förändrar du även det sätt som den uppför sig på, hur den känns och dess prestanda. Om din kropp är typiskt kvinnlig kan det därför vara en bra idé att köpa en damcykel. Lite extra spännande läsning kan vara om damcyklar genom historien, välkända märken och modeller som gått igenom åren.

Det finns tre olika typer av mountainbikes. Här tittar vi närmare på dessa och förhoppningsvis kan du med hjälp av denna information avgöra vilken typ av mountainbike som passar dig bäst.

Heldämpade mountainbikes

Som namnet antyder är en heldämpad mountainbike en MTB som har dämpning både fram och bak på cykeln. Dämpningen hjälper framför allt till att absorbera stötar i spåret, vilket lindrar de stötar du som cyklist tar emot, vilket ökar komforten. Dämpningen ser också till så att hjulen håller sig på marken, vilket gör att du behöver mer dämpning när du cyklar i tuffare terräng.

Den främre dämpningen sitter i framgaffeln och är ganska enkel jämfört med den bakre dämpningen som finns i flera olika utföranden. Den främre dämpningen består av en fjäder som studsar upp efter att ha blivit nedtryckt när du stött på ett hinder i spåret. Fjädern kan antingen vara en så kallad luftfjäder eller en spiralfjäder. Spiralfjädrar används på billigare mountainbikes och även på cyklar som används för downhill. Dessa fjädrar tillverkas av antingen titan eller stål, vilket gör fjädern väldigt hållbar.

Det finns flera olika varianter av bakre dämpning. Alla dessa varianter har sina fördelar och nackdelar, och det beror ofta på varumärket vilket system som används.

Odämpade mountainbikes

Odämpade mountainbikes saknar helt dämpning, vilket begränsar användningsområdet för cykeln till enklare spår. I mindre avancerad terräng står nämligen däcken för den mesta komforten, vilket gör avsaknaden av dämpning mindre kännbar.

En fördel med odämpade mountainbikes är att de har en lägre vikt och färre delar som kan gå sönder. De är också billigare än heldämpade mountainbikes och hardtails. I takt med att cyklar med dämpning blir mer tillgänglig blir dock de odämpade cyklarna mindre vanliga på marknaden.

Hardtail

Hardtail kallas de mountainbikes som har dämpning fram men inte bak. En hardtail har färre delar som kan gå sönder än en heldämpad mountainbike, och har ofta en lägre vikt och en lägre prislapp än en sådan. Dessutom kräver en cykel som endast har dämpning fram mindre underhåll än en heldämpad mountainbike. Den styva bakdelen gör en hardtail lämpad för utmanande spår.